Jag erinrade mig en händelse på en Hem&Villa mässa i Göteborg för några år sedan. I vår monter var vi fyra säljare/informatörer och montern var fylld med folk som väntade på sin tur att få ställa frågor. Jag noterade speciellt i ögonvrån en man som ställde sig på huk och knä för att studera vårt vikparti/vikfönster. Han följde profilerna på karmar och vikfönster bågarna med fingrarna och studerade silikonfogningen som vi gör på både in- och utsida av glasen och beslagen från tyska Roto.
Efter långt om länge såg han sin chans att stöta på mig när jag just avslutade ett samtal med en annan intressent. Han gjorde det på klingande göteborgska: ”Dä här va la inge smäck!” Han var imponerad av kvaliteten och uttryckte det mycket slagfärdigt.
Naturligtvis gör vi ibland också fel, vi är ju människor. Men kvaliteten på våra fönster och dörrar är hög för vår bransch. Skjut- och vikfönster är, liksom fönster och ytterdörrar, s.k. byggnadssnickerier. Det finns inskrivet i standarder vilka minimikrav man kan förvänta sig på byggnadssnickerier och dessa krav är lägre än när det gäller t.ex. möbler eller kök. Även om man i standarderna finner accept för vissa avvikelser så skall man inte behöva se kutterslag, flisor, putsränder och andra märken från grovsnickeri på fönster och dörrar.
Det är därför en fröjd för en gammal branschman som mig att vistas på vår terminal och studera den höga kvaliteten vi faktiskt har på våra byggnadssnickerier. ”Dä ä la inge smäck” som göteborgaren sade.
När man ser motsatsen så tänker jag på en annan devis som jag lärde mig i Holland för decennier sedan: ”The bitterness of a poor quality remains, long after the sweetness of a low price is forgotten”. Det gäller i synnerhet fönster och dörrar som man tvingas leva med i många år efter att de monterats i huset. Det är en känd omöjlighet att samtidigt leverera den högsta kvaliteten till det lägsta extrapriset. Däremot blir det oftast ändå lägst pris i längden om man köper kvalitet.
