Jag erinrade mig en händelse på en Hem&Villa mässa i Göteborg för några år sedan. I vår monter var vi fyra säljare/informatörer och montern var fylld med folk som väntade på sin tur att få ställa frågor. Jag noterade speciellt i ögonvrån en man som ställde sig på huk och knä för att studera vårt vikparti/vikfönster. Han följde profilerna på karmar och vikfönster bågarna med fingrarna och studerade silikonfogningen som vi gör på både in- och utsida av glasen och beslagen från tyska Roto.
Efter långt om länge såg han sin chans att stöta på mig när jag just avslutade ett samtal med en annan intressent. Han gjorde det på klingande göteborgska: ”Dä här va la inge smäck!” Han var imponerad av kvaliteten och uttryckte det mycket slagfärdigt.
Naturligtvis gör vi ibland också fel, vi är ju människor. Men kvaliteten på våra fönster och dörrar är hög för vår bransch. Skjut- och vikfönster är, liksom fönster och ytterdörrar, s.k. byggnadssnickerier. Det finns inskrivet i standarder vilka minimikrav man kan förvänta sig på byggnadssnickerier och dessa krav är lägre än när det gäller t.ex. möbler eller kök. Även om man i standarderna finner accept för vissa avvikelser så skall man inte behöva se kutterslag, flisor, putsränder och andra märken från grovsnickeri på fönster och dörrar.
Det är därför en fröjd för en gammal branschman som mig att vistas på vår terminal och studera den höga kvaliteten vi faktiskt har på våra byggnadssnickerier. ”Dä ä la inge smäck” som göteborgaren sade.
När man ser motsatsen så tänker jag på en annan devis som jag lärde mig i Holland för decennier sedan: ”The bitterness of a poor quality remains, long after the sweetness of a low price is forgotten”. Det gäller i synnerhet fönster och dörrar som man tvingas leva med i många år efter att de monterats i huset. Det är en känd omöjlighet att samtidigt leverera den högsta kvaliteten till det lägsta extrapriset. Däremot blir det oftast ändå lägst pris i längden om man köper kvalitet.
Jag kan inte låta bli att kommentera en iakttagelse som i veckan åter blev högaktuell genom ett återbesök i USA. Det som skall vara ett av världens mest utvecklade länder.
En av min frus systrar bor i Connecticut. Vi besökte dem i förra veckan för att fira Thanks Giving och hjälpa dem äta upp kalkonen. Det var som vanligt trevligt att träffa släkt som bor så långt iväg. Övriga släktingar i USA mötte naturligtvis också upp för en härlig familjefest. Vädret var lugnet efter stormen Sandy med hög luft, solsken och vackra höstfärger. Mest på marken eftersom Sandy blåst ned dem lite i förtid.
Vår korta resa gav också några bestående bekräftelser som handlar om den bransch, de branscher, vi jobbar i. Det är som de flesta vet dörrar, fönster och på senare tid som bisyssla ett mindre lokalt hotell här i Osby. Just återkommen kan jag inte låta bli att kommentera en del erfarenheter som är aktuella både för mig som tillverkare av dörrar och fönster såväl som ägare av ett litet hotell här i Osby.
Fönster i USA är ett skämt jämfört med svensk/tysk standard. Istället för fönster med U-värde mellan 0.7 och 1,3 som vi är vana vid har man fortfarande enkelglas i de flesta hus. Där man har isolerglas är dessa så dåliga att man baxnar. 6-8 mm glasmellanrum i isolerglasen. Energiglas och argongas verkar man inte ha hört talas om ens på marknadsledande försäljningsställen för fönster. Jag besökte de två marknadsledande företagens försäljningsställen. Energi är inget stort tema där. Trots att el kostar ungefär lika mycket som här i Sverige. Oljan är visserligen fortfarande mycket billigare i USA än i här men även den blir ju dyrare för varje dag. Jag tog på mig extra pullover på dagarna och filt på täcket på natten för att klara av att vistas i moderna bostäder i högt klassade villa områden. Ändå kändes det som om man var frusen hela tiden. Drag från fönster och dörrar hör till vardagen.
Ytterdörrar i USA är möjligen ett ännu större skämt jämfört med svensk standard. En pressad stålplåt på båda sidor om EPS el PUR isolering bildar dörrstomme. Det är inte något fel på isoleringen i en ytterdörr, men passformen mellan karm och dörr lämnar mycket övrigt att önska. Exakt samma dörrtyp användes som rumsdörr till hotellet i New York som till enfamiljshuset i Norwalk och Darien. På hotellrummet i New York hörde vi folk i rummen intill spola vatten, bada och skvalpa i badkaret och sådant man inte berättar. Lyhördheten beror på att dörrarna till rummet är otäta. När man släckt i sitt rum ser man en rejäl springa mellan dörr och karm på centimetern som släpper in ljuset från korridoren. Jag överdriver när jag skriver att man kan släcka lyset i rummet på natten och ändå läsa tidningen. Men med svenska mått mätt är standarden i New York inte hög utan bottenlåg.
Jag vet att USA inte är ensam om så dålig standard. Många länder har ännu sämre standard. Canada och England ligger nära USA. När vi fightas på vår marknad här i Sverige med värme-, brand- ljud- och rökklassade produkter på högsta nivå så känner jag att vi befinner oss ljusår före våra kolleger på andra sitan Atlanten (inkluderande England).
Det finns gränser för vad folk kan betala för att bo. I USA bygger man ganska billigt. Skillnaden i standard är emellertid stor. Samtidigt som vi kanske gör det onödigt dyrt och komplicerat här och borde tagga ned något så måste man i USA börja fundera på energibesparing vid byggnation. Och kräva personsäkerhet och komfort på hotellen genom att använda brand- och ljudhämmande dörrar.
Ofta ser man på fasader, dörrar och fönster svart påväxt i varierande grad. På träfasader är det inte ovanligt att missfärgningen uppstår i ett mönster där underliggande läkt syns i form av renare ytor. Dörrar och garageportar drabbas ofta också av sådan tillväxt. Vad är det och vad kan man göra?
Första gångerna jag råkade ut för dessa missfärgningar var på 70-talet. Missfärgningen består oftast av ett svampsläkte som kallas cladosporium och som lever på organiska material. Ofta kan det vara sockerämnen från träd och buskar som fastnar på fasader och som sedan tjänar som föda för dessa parasiter. I fuktig väderlek utvecklas dessa mögelsporer som bäst.
Eftersom jag har en del erfarenhet även från färgbranschen så vet jag att valet av fungicid i färgen kan minska/eliminera tillväxten. Men fungicider är dyrt. Ofta kan en fungicid kosta tusentals kronor per kilo. Det skall visserligen bara till små mångder men de kan fördyra produkterna rejält. Väljer man helt naturliga oljor utan tillsatser skall man vara på det klara med att risken för cladosporium är stor.
Läsare av detta kan säkert erinra sig att det är ganska vanligt förekommande på dörrar, portar och fasader runt om i landet. Mer i södra sverige än i norra. I de flesta kvarter finns hus med Cladosporium på fasader, dörrar, portar.
Jag har däremot aldrig sett målade ytterdörrar/portar från Ekstrands med sådan tillväxt och missfärgning. Vi har vid inköp av färg varit mycket fokuserade på just detta problem och kräver att färgtillverkarna tar sitt ansvar genom att tillsätta rätt fungicid i rätt mängd. Däremot har vi sett dörrar i ek, även från oss, med Cladosporium. Framförallt om de är dåligt underhållna eller om underhållet skett med någon helt naturlig olja utan tillsatser. Därför rekommenderar vi våra ytterdörrar i Ädelek, Ädelask och Ädelbok där träet värmebehandlats. Genom att värmebehandla träet så trivs inte Cladosporium svamparna. Den höga temperaturen vid värmebehandlingen bränner sockerämnena i träet som därmed inte tjänar som föda till svamparna.
Vad gör man om man har en fasad/dörr/port som har fått tillväxt av Cladosporium? Effektivast brukar Klorin vara men det är också aggressivt. Biokleen Alg & Mögeltvättmedel lär också vara bra enligt försäkringsbolaget Folksams tester. Var noga med att skydda växter och att låta sköljvattnet gå ned i marken och inte i dagvattnet. Om Du köper ett alg- eller mögeltvättmedel och det inte tar Cladosporium skall Du lämna tillbaka det och reklamera produkten. Det säljs alldeles för mycket dåliga produkter i det här landet och alltför många konsumenter gör sig inte besväret att klaga när det inte fungerar som det var tänkt.
Köper man billig färg så är risken större att färgen inte har tillräckligt med, eller rätt fungicider. Köper man billiga dörrar/portar så är risken stor att dörren är målad med billig färg. Då kommer utgiften senare i form av inköp av tvättmedel, arbete, förstörda växter, m.m.. Tyvärr får man än en gång konstatera att man oftast får vad man betalar för.
När man ser gamla träfönster där färgen flagnar så förstår man att folk väljer aluminiumbeklädda fönster. Men skälet är ju att dessa fönster konstruerades som om det inte fanns regn och solsken. Kitt som släpper från glaset och släpper in vatten, glaslister på utsidan med spikhål i, omålat ändträ, sågspår för fönsterbleck. Kvistar som blöder kåda och kvistlagningar som spricker i kanterna. Detta i kombination med snabbtorkande eller syrahärdande färger och obefintlig impregnering blir en soppa som inte kan ge annat än sura uppstötningar.
Det märkliga är att mänskligheten inte lär av misstagen. Man kan faktiskt fortfarande se fönster på marknaden med dessa elementära risker. Kunskapen om hur man bygger träkonstruktioner så att de håller har ju funnits i hundratals år. Ändå, för att ta ett enkelt exempel, bygger de flesta fortfarande staket av trä som ruttnar i sammanfogningarna. När det bara är fråga om att t.ex. lägga en liten distans mellan de horisontella och vertikala delarna så att de kan torka ut efter varje blöta. Och att måla alla detaljerna innan staketet monteras för att sedan enbart bättrings måla spikskallar och fogar i efterhand. Varför byggs inte alla staket så. Den lilla merkostnaden det skulle innebära gör ju att staketet håller femfalt.
Konstruktivt träskydd betyder att man bygger trädetaljerna samman så att det inte kan samlas väta i fogar och skarvar. För det är långvarig väta som gör att träet sväller. Och det är långvarig väta som också orsakar röta. Trä som får ett rejält regn och som efteråt kan rinna av och torka ut håller i hundratals år. Även en korrekt målningsbehandling på sådant trä håller i många år.
Sedan många år har slutförbrukaren varit vår målgrupp för marknadsföring och kommunikation och det lär vi fortsätta med. Slutförbrukaren är oftast byggherren/husägaren som sedan gör sin beställning via sin byggnadsentreprenör, sin bygghandel eller något av våra egna försäljningsställen.
Vi har åsikten att produktegenskaper, design, kvalitet, underhållskostnader och livslängd skall kommuniceras i första rummet och före priset. Det har ibland inneburit att vi fått en ”dyrstämpel”. Det är sällan vi har priskampanjer och detta har väl också bidragit till denna ”dyrstämpel”. Detta är inte bra, för vi är inte dyra vilket bevisas av att vi fortsätter växa och ta marknadsandelar i en stagnerande och krympande marknad.
Att vi inte är dyra bevisas också av att vi tar stora projekt och säljer till de största byggföretagen. Till Skanska levererar vi just nu ca 180 st hotellrumsdörrar till det omtalade Idéon Gateway Elit Hotell i Lund. Dörrar och omslutande brandskydds paneler tillverkas i träslaget Wenge. Vi har nyligen också landat en order från NCC som gäller leveransen av alla fönstersnickerier till Rådhuskvarteret i Kristianstad. Vi tackar för dessa förtroende och kan lägga till att vi inte hade fått sådana stora projekt om vi inte varit konkurrenskraftiga.
Jag träffar ibland på kunder som tycker att det är för lite själ och liv i en industrimålad yta. Till äldre byggnader eller till byggnader som man vill skall se äldre ut så kan jag hålla med. Jag har ett litet knep som jag gärna delar med mig av.
Istället för att köpa obehandlade produkter och riskera att garantin inte blir lika lång så kan man köpa den standardbehandlade och industrilackerade ytan och begära en burk extra färg i samma kulör. När dörren eller fönstret är på plats så torkar man av ytan med en fuktig trasa, doppar penseln i färgen och stryker ytorna en gång till.
Man behöver inte måla långt ut i kanterna och därför behöver man inte heller maskera. Det räcker att stryka några penseldrag på varje panel, spegel eller yta. När färgen torkat så får man det liv som en yta målad för hand ger.
Ekstrands färger är ju vattenburna och därför lätta att arbeta med. Gör bara inte jobbet när det är för varmt eller i direkt solljus. Då riskerar färgen att torka för snabbt och penseldragen bli lite för synliga.
Att värma trä för att få det hårdare och mera resistent mot ödeläggande svamp och röta är en urgammal kunskap. T.ex. lade man staketstolparnas spetsar i elden så att träet kolnade på ytan innan det grävdes ned. Det som händer med träet är att ligninet, sockerämnena, bränns. På samma sätt som pärlsockret på en kanel- bulle blir bränt och brunt om det utsätts för höga temperaturer.
På senare tid har man forskat fram moderna metoder att värmebehandla trä. Och funnit mycket användbara egenskaper. Om trä värmebehandlas rätt så blir det hårdare, mera tåligt mot intryckningar och mera resistent mot träförstörande svampar. Svamparna får inget kvar att leva på eftersom de höga temperaturerna bränner sönder ligninet. Färgen på träet blir beroende på hur länge träet är i ugnen mer eller mindre mörkare. Och träet luktar brännt efter processen.
Genom processen får man Thermoträ. Vi använder oss huvudsakligen av värmebehandlad ask och bok som vi valt att kalla för Ädelask och Ädelbok. Dels för att detta är i sig ädla träslag, men också för att de genom värmebehandlingen nu blivit förädlade.
Ädelask och Ädelbok kräver minimalt underhåll. Det spricker inte, tar upp och avger mindre och långsammare vatten, blir endast efter mycket lång exponering grått, dock inte missfärgat på vägen dit. Däremot ljusnar träet allteftersom ljus, väder och vind bearbetar ytorna.
Ädelask och Ädelbok kräver mindre underhåll än teak för att alltid stå vackert. Önskar man bevara en viss brunare ton så har vi specialolja som kan brukas. Önskar man en ljusare ton tar man mindre brunt i oljan.
Ett idealiskt trä för ytterdörrar tack vare sin hårdhet. Och det bästa av allt är att träet är inhemskt och inte kommer från regnskogarna.
Ekstrands foderbildande karmar kommer nu även med en ny foderprofil och med krönlist. Vi kallar denna nyutvecklade produkt för E-karm med Q-systemfoder.
E-karmen med sina integrerade fodersatser på båda sidor innebär att man sparar normalt 2/3 av monteringstiden för innerdörrar. Salningslister för att fylla ut väggdjupen blir över- flödiga. E-karmarna är justerbara 20 mm till olika väggtjocklekar t.ex. 92-112mm, 112-132 mm o.s.v.. E-karm med Q-systemfoder finns i både vitlack och ek.
Merkostnaden för en E-karm med fodersatser båda sidor är endast 725 kr + moms. Och då ingår kortare monteringstid, tätningslist i karmen, girade foder båda sidor, justerbarhet till väggtjocklek 92-112mm. Merkostnaden för Q-system är 1.563 kr inkl. moms
Sverige har förhandlat sig till många undantag vid EU-anslutningen. Bl.a. så behöver inte svenska tillverkare CE certifiera och märka sina byggprodukter för att sälja dem i Sverige. Däremot om de önskar exportera måste produkterna vara CE märkta. Istället hävdar många svenska tillverkare med stolthet att Deras produkter är P-märkta. P-märkning är en ren svensk angelägenhet och den gäller bara i Sverige.
Vi på Ekstrands är för fri handel över gränserna och därmed EU. Vi anser att landstypiska märkningar som t.ex. P-märkningen (och alla andra märkningar som endast förekommer i vårt land, (som t.ex. Energimyndighetens energimärkning av fönster) är protektionism i sin prydo, endast avsett att skydda inhemsk industri från konkurrens från andra länder.
Svensktillverkade fönster- och dörrsnickerier exporteras inte mycket. Vårt företag är i det fallet ett undantag eftersom vi är lika beroende av övriga EU som av Sverige. Kan det vara därför man inte bryr sig så mycket om CE märkningen? Beror det på att svensk standard och svenska företag inte har tillräcklig konkurrenskraft jämfört med andra länder? Är P-märkningen ett sätt att försöka hindra andra europeiska företag från att ta marknad och konkurrera här? Man måste fundera varför vissa föreskrivare fortsatt kräver P-märkta produkter.
Ekstrands säljer CE märkta produkter. Därför att vi anser att en CE märkning smäller högre än P-märkningen eftersom det är en europeisk märkning som både gäller kvalitet och prestanda. Vi vill kunna sälja våra produkter över hela Europa och vet att CE märkningen också gäller överallt, även i Sverige. Men en P-märkning gäller enbart i Sverige.
Det finns svenska organisationer som envist hävdar egna märkningar. Vem vinner och vem förlorar på detta agerande. Min uppfattning är att DEN STORE FÖRLORAREN på att företag och myndigheter/organisationer i Sverige ägnar sig åt protektionism ÄR KONSUMENTEN. Vi på Ekstrands är ibland, (fast enbart på den svenska marknaden) också en förlorare, men bara lite. Tack vare vår CE märkning så kan vi nämligen också sälja våra produkter i hela Europa, för vi har både kvalitet och standard som går hem även i andra EU-länder.
Detta blogg-inlägg skrivs för att jag är lätt irriterad över att man inte fullt ut agerar i alla led som EU medlem. För att man fortsätter på så många håll att skapa landsegna regler för att stoppa konkurrens och fri rörlighet av varor, tjänster och arbetskraft. Inte bara i Sverige. Tendensen finns i många länder.
Det hette så fint i Lissabonfördraget att vi skulle arbeta för att stärka EU:s konkurrenskraft gentemot Asien och Amerika. Det blev tvärtom och det är inte så märkligt. Man säger och bekänner sig till en sak och gör en annan. Exempel på detta märker jag i mitt arbete varje dag.
/Bosse
PS om Du också tror på fri rörlighet av varor och tjänster i Europa så arbeta emot landsegna märkningar och för CE märkning.
