Jag kan inte låta bli att kommentera en iakttagelse som i veckan åter blev högaktuell genom ett återbesök i USA. Det som skall vara ett av världens mest utvecklade länder.
En av min frus systrar bor i Connecticut. Vi besökte dem i förra veckan för att fira Thanks Giving och hjälpa dem äta upp kalkonen. Det var som vanligt trevligt att träffa släkt som bor så långt iväg. Övriga släktingar i USA mötte naturligtvis också upp för en härlig familjefest. Vädret var lugnet efter stormen Sandy med hög luft, solsken och vackra höstfärger. Mest på marken eftersom Sandy blåst ned dem lite i förtid.
Vår korta resa gav också några bestående bekräftelser som handlar om den bransch, de branscher, vi jobbar i. Det är som de flesta vet dörrar, fönster och på senare tid som bisyssla ett mindre lokalt hotell här i Osby. Just återkommen kan jag inte låta bli att kommentera en del erfarenheter som är aktuella både för mig som tillverkare av dörrar och fönster såväl som ägare av ett litet hotell här i Osby.
Fönster i USA är ett skämt jämfört med svensk/tysk standard. Istället för fönster med U-värde mellan 0.7 och 1,3 som vi är vana vid har man fortfarande enkelglas i de flesta hus. Där man har isolerglas är dessa så dåliga att man baxnar. 6-8 mm glasmellanrum i isolerglasen. Energiglas och argongas verkar man inte ha hört talas om ens på marknadsledande försäljningsställen för fönster. Jag besökte de två marknadsledande företagens försäljningsställen. Energi är inget stort tema där. Trots att el kostar ungefär lika mycket som här i Sverige. Oljan är visserligen fortfarande mycket billigare i USA än i här men även den blir ju dyrare för varje dag. Jag tog på mig extra pullover på dagarna och filt på täcket på natten för att klara av att vistas i moderna bostäder i högt klassade villa områden. Ändå kändes det som om man var frusen hela tiden. Drag från fönster och dörrar hör till vardagen.
Ytterdörrar i USA är möjligen ett ännu större skämt jämfört med svensk standard. En pressad stålplåt på båda sidor om EPS el PUR isolering bildar dörrstomme. Det är inte något fel på isoleringen i en ytterdörr, men passformen mellan karm och dörr lämnar mycket övrigt att önska. Exakt samma dörrtyp användes som rumsdörr till hotellet i New York som till enfamiljshuset i Norwalk och Darien. På hotellrummet i New York hörde vi folk i rummen intill spola vatten, bada och skvalpa i badkaret och sådant man inte berättar. Lyhördheten beror på att dörrarna till rummet är otäta. När man släckt i sitt rum ser man en rejäl springa mellan dörr och karm på centimetern som släpper in ljuset från korridoren. Jag överdriver när jag skriver att man kan släcka lyset i rummet på natten och ändå läsa tidningen. Men med svenska mått mätt är standarden i New York inte hög utan bottenlåg.
Jag vet att USA inte är ensam om så dålig standard. Många länder har ännu sämre standard. Canada och England ligger nära USA. När vi fightas på vår marknad här i Sverige med värme-, brand- ljud- och rökklassade produkter på högsta nivå så känner jag att vi befinner oss ljusår före våra kolleger på andra sitan Atlanten (inkluderande England).
Det finns gränser för vad folk kan betala för att bo. I USA bygger man ganska billigt. Skillnaden i standard är emellertid stor. Samtidigt som vi kanske gör det onödigt dyrt och komplicerat här och borde tagga ned något så måste man i USA börja fundera på energibesparing vid byggnation. Och kräva personsäkerhet och komfort på hotellen genom att använda brand- och ljudhämmande dörrar.
