När man ser gamla träfönster där färgen flagnar så förstår man att folk väljer aluminiumbeklädda fönster. Men skälet är ju att dessa fönster konstruerades som om det inte fanns regn och solsken. Kitt som släpper från glaset och släpper in vatten, glaslister på utsidan med spikhål i, omålat ändträ, sågspår för fönsterbleck. Kvistar som blöder kåda och kvistlagningar som spricker i kanterna. Detta i kombination med snabbtorkande eller syrahärdande färger och obefintlig impregnering blir en soppa som inte kan ge annat än sura uppstötningar.
Det märkliga är att mänskligheten inte lär av misstagen. Man kan faktiskt fortfarande se fönster på marknaden med dessa elementära risker. Kunskapen om hur man bygger träkonstruktioner så att de håller har ju funnits i hundratals år. Ändå, för att ta ett enkelt exempel, bygger de flesta fortfarande staket av trä som ruttnar i sammanfogningarna. När det bara är fråga om att t.ex. lägga en liten distans mellan de horisontella och vertikala delarna så att de kan torka ut efter varje blöta. Och att måla alla detaljerna innan staketet monteras för att sedan enbart bättrings måla spikskallar och fogar i efterhand. Varför byggs inte alla staket så. Den lilla merkostnaden det skulle innebära gör ju att staketet håller femfalt.
Konstruktivt träskydd betyder att man bygger trädetaljerna samman så att det inte kan samlas väta i fogar och skarvar. För det är långvarig väta som gör att träet sväller. Och det är långvarig väta som också orsakar röta. Trä som får ett rejält regn och som efteråt kan rinna av och torka ut håller i hundratals år. Även en korrekt målningsbehandling på sådant trä håller i många år.
